Jag sträcker mig mot dig med blicken
morgonen är dy och dimma
vi dricker silverte på verandan
och sommar dröjer ännu
som en hägring över åkern
en doft av korn och mörka jordar
blåklockor i kvarglömda flockar
violetta i det tunna ljuset
– är det nu jag skall sörja dig?
luften luktar grus och dikesvatten
när du räcker mig en hand
men drar den undan
i en knappt märkbar rörelse