natt

lysrörslampan

utanför

kastar sitt gulvita sken

genom

de öppna persiennerna

en högljudd

tvåtaktsscooter kör förbi

men ljudet tonar

snabbt

ut

och jag låter det digitala bläcket flöda ut över bergen och sjöarna över skogar och ängar var jag vandrat så många stormiga nätter ensam under stjärnorna jagande tankemonster och brukade då ofta sitta vid köksfönstret med min reseskrivmaskin uppriggad framför mig på bordet med en fotogenlampa som enda belysning skrev jag som besatt ner orden som rann ner från det läckande taket men lät buteljen med cabernet sauvignon stå oöppnad på den kalla spiskransen medan jag rytmiskt höjde och sänkte händerna likt en konsertpianist efter kadens laddar upp för nästa långa sats och knattret från tangenterna var det enda ljudet som bröt stillheten

stillheten

här och nu nästan tystnad

ensam koltrast

sjunger

i

den mörkgrönskande

julinatten

och jag ler trots smärtan

när jag tänker på orden du sade

den gången

när

vi

gick ner

för

trapporna

från Observatorieberget

med din

gula

-

majballong