Jag fortsätter att dala
långa smala vägar
där jag halar mig igenom
min mentala förmåga
försvagar min egenskap att
tala
ett vagt skymmer
förändrar hela min världsbild
sedan är jag förbi
en saga jag läser alldeles intill
min spegelbild
med darrande händer
och en snedvriden blick
var en defekt bild av något jag aldrig fick
jag hör ett tuggande och en massa frågor
ett suckande och en reflektion i lågor
jag hör ett namn
ett rop i hysteri
och ett slag likt ljudet från
mig själv inuti
jag backar och lutar mig tillbaka
men
ett slutgiltigt slag
och ett andetag
gör hennes skrik så svagt
en tystnad
från någon som inte skulle
komma tillbaka