Pessimisten och Maximens portalman
Francois de la Rochefoucauld(1613-1680)
fransk hertig och förf försvarade inte
människors felaktiga och detruktiva
handlingar som oförskyllt drabbar
både sin omgivning och sig själv,
men påtalar att de egentligen sker
av ren och skär egennytta och fåfänga
och att den som utför sådana handlingar
är omedveten om det dolda motivet
och dess konsekvenser vars grund
är instinktivt nerärvd.

Det är sålunda den irrationella
människan som åsyftas,
med alla sina egoistiska begär
i egennyttans egna hägn,
och som hon pläga benämna "kärlek"
och att älska någon för att tillfredsställa
sina egna behov i 1:a hand.

Att lita på en enda människa är så nära
ett självbedrägeri någon kan komma,
medelst sig själv,och hon inser till sist
av ren självbevarelsedrift,
att hon måste leva på en livslögn
för att orka leva,
enär sanningen skulle föra henne
till fängelsehålan eller schavotten.

Att läsa en maxim av Rochefoucauld,
ger ofta bränsle till vidare cerebration,
det är som att plantera ett frö
i rätt jordmån.


*