Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Min pappa var mitt allt, han var den i familjen som önskade ett barn...


Pappa...

Pappa,
Du som var mitt allt
där Mamma kunde varit tusenfallt...


Pappa,
Du som var mitt allt
inte brydde du Dig när det var kallt...

Pappa,
Du som var mitt allt
även när Du i mina sår
strödde salt...

 

Pappa,
Du som var mitt allt
var fanns Du
när det blåste kallt
och såren sved av salt?

 

Undrar Din dotter...


Fri vers av EmiRa
Läst 527 gånger
Publicerad 2006-06-10 23:06



Bookmark and Share

  Mangal VIP
Blir ledsen varje gång jag läser den här. Vrider om gamla sår tydligen. Bra att du skrev den här texten!
2007-04-09

  sabina stark
Känner igen. Berör starkt.
2007-01-26

  Nattis83
Hej vännen,
får en känsla av att din pappa inte finns/fanns där för dig när du behöver/behövde honom. Ledsen för din skull! (jag känner igen det) Läs gärna några av mina texter så vet du att du inte är ensam. Vi är med dig! kram Natalie
2006-06-11
  > Nästa text
< Föregående

EmiRa
EmiRa