Oj, oj! Hallå! Mina kära!
Ett mönster har öppnats för näven!
Undan sordin!
Fram likt Ferlin!
Skyndar att skriva det dära...
Pennan i handen den högra
sig sneglar burdust till mitt öga...

Är den ogin...

Nej den är fin...
Dock, solospratt båtar mig föga...
Men stålpennan ger
mig en chans skriva mer!
Jag klottrar ner
vad redan sker!

Ferlin han så talande klänger
på gyllene böljande ord.
Mina de fördröjer och kränger
innan de når ombord.
Skrivglädjen i diktvärldens vimmel
låser upp port och sal
ty längs skrivpennan upp till dess himmel
går vägen som till bal...