Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ondskan har många ansikten


Jag ser hur livet brinner upp

Jag kommer inte härifrån;

det är här livet tar slut.

Här är jag fången
och jag kan dagarna utantill, alla känslor, ALLT är sig likt.
Jag kan alla reaktioner, de är hela tiden samma, hela tiden samma.

Det är svårt att berätta om,
men jag har blivit friskare.
Ja - mitt i det sjuka har jag gått och blivit frisk, iaf frisk med modifikation.

Alla hopp är dödade för länge sen, brutalt mördade.
Min så många gånger stora förtvivlan är vårdslöst nertrampad, hånskrattad, förnedrad, ironiserad, nonchalerad.
Det har tagit sådan tid att lära sig;
om vad hel är..
Det har tagit sådan tid att acceptera. Att kunna se skillnader. Att inse. Att förstå.
Jag kommer inte hinna läka allt.

Jag har gråtit, vissnat, bleknat,
insjuknat av och i denna kärlekslösa värld.
Så många gånger jag dött av smärtor,
lika många gånger har jag återupplivat mig själv.

Jag är här,
och ser livet brinna upp.
Jag vet att livet pågår därute.
Jag är inte med.
Medvetnare än någonsin - är jag inte med.

Det är nu jag vill gå och aldrig se mig om, bara gå.
Det är också nu jag samtidigt inser att jag inte kommer härifrån.

Det är svårt att hålla sig frisk i något mycket sjukt.
Det är därför det gör så ont det här, att berätta om.







Fri vers av dansamedvargar
Läst 318 gånger och applåderad av 18 personer
Publicerad 2018-07-18 08:56



Bookmark and Share


    Sefarge VIP
Djuupt berörande
Om det tärande
Och hoppet?

2020-07-12

  Hackkycklingen VIP
att säga mycket ofta känns mindre, men när du säger mycket sällan
då lever orden kännbart.

känner igen slagkraften, skärvorna.

2018-10-26

  Unsaidwords
Älskade denna. Relaterar något ofattbart. Du kanske inte ens menar det så som jag känner då jag läser detta. Men det är det som är det fina med många texter. Fruktansvärt bra. Lockades av titeln, lät sådär mörkt som jag gillar det. Lät hemskare än menat, men dras till mörka texter.
2018-08-19

  Marita Ohlquist VIP
Här öppnar du en dörr till något jag har sluppit att uppleva, försöker förstå, försöker förstå!
Tack för att du delar med dig!
2018-07-25

    ej medlem längre
Stark igenkänningsfaktor här.. Hur väl du beskriver känslan av ett liv som aldrig riktigt tycks komma igång..av skilda skäl..

2018-07-21

    ej medlem längre
Melankolisk dikt som behövs mer av då det negligerats allt mer och man har något att lära sig av. Bra diktat!
2018-07-19

  Goraxy 89 Orion VIP
Känner igen mig i texten här - Ja. . I grunden är vi spridda delar av samma jag och någon gång kanske livet pusslar ihop dom splittrade jagen och DÅ är vi universum !!!

För den delen skriver Du begåvat och bra !!!
2018-07-18

  Peter Stjerngrim VIP
Välkommen tillbaka igen!
När jag överlevde det omöjliga 2008
var det just överlevnad i sig jag fokuserade på fram tills i juni 2011 då de sa att jag kunde planera för framtid igen ... Tog ett halvår för att börja acceptera och vänja sig vid den tanken ... Sedan trodde jag att nu ska jag tillbaka fullt ut, men har lärt mig att ta vara på och avnjuta varje ögonblick av relativ friskhet livet bjuder mig - Mår bättre och bättre, men insikten om att söka ta vara på den relativa friskheten gör det lättare att se framåt - helt fullt tillbaka till tidigare friskhet når jag nog inte någonsin men det blir inte lika ångestfyllt med den relativa friskheten som perspektiv på ett kvalitativt liv!
Kram
2018-07-18

  Stay Golden
You're doing art and poetry, Your innerfire is still alive <3 Keep on fighting, loving, exploring.
2018-07-18

  Blått Norrsken VIP
Viktiga ord för att tydliggöra känslan av att sitta fast i sitt egna mörker samtidigt som omvärlden bagatelliserar måendet utifrån dig själv . Mycket bra speglar du instängdheten i ett mående alltför långt borta från” hel ” .
2018-07-18

  Fulbergarn
smärtsam text, att hela sig själv tar sin tid
2018-07-18
  > Nästa text
< Föregående

dansamedvargar
dansamedvargar