Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
ur Sedeundersökande Noveller


Samtalsämnen

Vad samtalar vi om egentligen när vi träffas ? Oss själva, våra anhöriga, de som är oss närmast i familj och släkten, vad vi varit med om, vad vi gjort, vart vi varit dagen innan ? Våra åsikter av dyslogisk och logisk sort vi har ? Våra åsikter om hur vi är och tror att andra vi träffat är ? Hur vi människor uppfattar varann ? Rada upp 10 personer som får bedöma en individ och de kommer samtliga att bedöma den personen olika. Hur uppfattar du en människa när du träffar denne för första gången ? Vad tänker du på när du ser en människa för första gången ? De intryck av en annan person vi lägger märke till som vi tror är sanna för oss själva, men inte lika sanna för den som vi tagit intryck utav? Hur gör vi om vi misstar oss på en bedömning av andra ? Vad ska vi prata om idag ? Samma ämnen som igår eller kan vi förändra oss till att utveckla oss själva i relation till varann ? Hur kommer det sig att en del människor blir ansedda att upprepa sig ? De som en del skyller på för upprepningen de tror sig ha lagt märke till ? Om det är så det är ? Upprepar sig verkligen allt ? Det har ju hänt så mycket enbart den närmsta tiden och allt annat som hänt i det förflutna med ständiga förändringar till idag mot förr ? Det är såna skillnader på livet idag mot förr. Hur kommer det sig att en del människor har sånt behov av att söka efter en skuld hos andra människor ? Vilka är de mest oskyldiga ? Det är intressant att se hur människor förändras till varann och sig själva i våra relationer med varann när vi upptäcker nya verklighetsammanhang. Jag träffade en man en gång som sa att han ansåg att jag var mest oskyldig av alla, och han sa sig ha upplevt mycket smärta när han upptäckte att människor tänker olika. ”Det var mycket smärtsamt att upptäcka att människor tänker olika” sa han den gången. Det finns en vidsträckt uppfattning att när en människa upptäcker nya verklighetssammanhang utmed livets bana när vi åldras så innebär det en själsligt smärtsam process. Det var också samma människa som gjort följande iaktagelse om mig ”Jag har märkt att jag har en hårdförare syn på människor än dig” sa han till mig en gång. Hade han rätt i sin iaktagelse eller hade jag bara skickligt döljt vad jag egentligen tyckte ? Det var efter att jag vidtalat att som han resonerade som han själv sagt ”Att det var ett förutsättningslöst ifrågasättande av förutsättningarna” kunde man inte uttala sig om något utan att ha fel. Av det drog han slutsatsen att han hade en hårdförare syn på människor än vad jag hade. Han sa sedan att han brukar anpassa sig som en oppurtunist. Efter en arbetsdag på samma ställe antog han att han hade haft rätt i sina fördomar om mig sa han. Han jämförde mig med en fiktiv litterär figur ifrån en bok. Fast vi människor är verkliga människor utav kött och blod och inte fiktioner ifrån en roman. Så hårdför var han i sin människosyn på mig !? Vad kunde vi prata om efter att det hade hänt ? Kunde vi umgås med varann överhuvudtaget ? Vad hade vi gemensamt med varann ? Vi träffades inte något mer efter det och jag flyttade till en annan stad med anledning av att jag kom in på en utbildning. Jag hörde dock av mig till honom några år senare med några brev och telefonsamtal. Vilket han inte verkar ha uppskattat. Jag fick intrycket av att han inte ville ha med mig att göra av något obegripligt mystiskt skäl. Ett skäl som han dolde utan att meddela mig om anledning till det. Han hade ifrågasatt min kompetensnivå vid något tillfälle för en 25 år sedan. Och det var som om han tyckte likadant fortfarande såhär 25 år senare fast så mycket hänt sedan dess. Han skrev till mig att de åren då för 25 år sedan var en tidsperiod som han uppfattade som inte så betydelsefull för att det hänt så mycket. Att det hänt mycket det hade han rätt i. Men jag tyckte till skillnad mot honom att de åren känts betydelsefulla. Vad hade vi kvar att prata om inom ämnet samtalsämnen funderade jag på ? Om att göra likadant tillbaka som andra har gjort mot andra. Förekommer sånt beteende ? De föreställningar vi bär på med oss ifrån barndomen och in i ungdomen som sätter sina spår i var och en av oss i vuxenvärlden. De egna erfarenheter vi gjort i möten med andra människor som bildar vår empiriska grund för hur vi värderar och bedömer med vår människosyn. Vad är det som gör att vi tycker som vi gör när vi ska samtala ? Vad styr våra beteenden och åsikter i våra samtalsämnen ? Tänkte här mynta ett ordspråk som låter något i samtalsämnes stil med – Den som har skor på fötterna behöver inte bli smutsig om fötterna när han är ute och går. Leve det fria jämlika ömsesidiga samtalet !

20180719

Per Anders Taleptox Norberg

<+>




Övriga genrer (Satir) av Taleptox VIP
Läst 135 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2018-07-19 18:22



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Taleptox
Taleptox VIP