Han tillhör en värld
där varje dag är ett
varför
där varje sak ses som simpel
men är alldeles för svår
att förstå
han var en av dom enda.
Han skakade sina tänder
med darrande händer
och ögon som var
påtända
helt omvända.
Han försöker och
han förlåter
han skrattar och han
gråter
han börjar om på nytt igen
sedan står han
och svamlar framför sin avbild
sin förfallna vän
han stasar sin handled
och faller ned återigen
i samma gamla saga
ett välbehag för honom
blev ett slut för oss som honom sakna