Idag var det så varmt ute så jag tog min tillflykt till den gamla jordkällaren. Här inne var det svalt, mörkt och det doftade förr.
Kvällen innan hade vi berört källaren och dess framtid.

Hyllorna gapade tomma. Källaren hade precis som jag gått i pension. Jag slog mig ner på en gammal potatislår, en sån där som shabby-chic folket ”fullständigt avgudar” Jag hade låtit källardörrarna stå på glänt, så det kom in lite ljus. Det avspeglade sig som en ljus triangel mot jordgolvet. När jag efter en stund vant mig vid mörkret kunde jag se vilket fint hantverk man lagt ner på jordkällaren. Det välvda taket i i uthuggen sten fascinerade mig mest, fortfarande helt intakt.
Även hyllor och de två dörrarna in till källaren var så väl tillverkade. Vilket viktigt utrymme det varit. Trots allt var jag tydligen lite för ung för att riktigt ta till mig detta under min uppväxt, eller så var det något man tog för givet . Jag började förstå den ilska som uppstod om man hade varit nere i källaren utan att stängt dörrarna. När jag nu suttit här inne ett tag bestämde jag mig för att det här skulle bli mitt sommarkrypin även om det blev lite kallt och fuktigt. Här kunde jag få vara ifred mellan varven och få njuta av tystnaden och stillheten.
När jag kom ut i dagsljuset blev jag nästan bländad. Jag låste efter mig och gick upp mot huset. Inne i köket höll frukosten på att avnjutas av mina barn och deras respektive, samt barnbarnen förstås. Hur var det med jordkällaren? frågade de nästan samstämmigt. Vi hade kvällen innan suttit och talat om den och om den fortfarande gick att använda eller om den borde rivas.
-Jag behåller nog nyckeln, sa jag. Det är risk för att några av stenarna i valvet kan ramla ner. Men jag och Pelle nere vid Julins loge skall nog kunna få ordning på det, men det kommer att ta tid. Vi kom alla överens att det var bäst så och att jag behöll nyckeln.
På eftermiddagen ringde jag Pelle och berättade om mina små lögner.
Nu jävlar sa Pelle tar vi och blandar lite gammalt och modernt. Du fixar ett par bra led-lampor så tar jag med mig vevgrammofon och och några 78- varvare. Hade morsan levt hade hon nog sagt ,
-karlar blir aldrig vuxna.