Varje placerad sten är en kärlekshandling. Och så klart låter jag sanden rinna ur händerna. Jag förstår inte bättre. Kan inte spelet. Och ändå låter jag mig förföras av solen som aldrig når horisonten. Har du sett den så vet du.

En höst lät jag höfterna rulla till toner av salsarytmer. Jag lät dina händer följa mina linjer. Jag log. Du log.

Varje kärlekshandling är en placerad sten. Och såklart får sanden fäste på de fuktiga smala fingrarna. Jag förmår inte att borsta bort den.

En dag ska jag vrida nacken mot de händer jag en gång lät vila mer än stadigt mot halsen.

En dag ska jag vila mot ditt bröst.

En dag ska jag sova hela natten med öppna ögon.

En dag ska jag.

En dag,