Tänk att den kan
vika undan då och då
och inte alls synas till
fastän man så gärna vill
ha den med sig och runt omkring
och liksom sola sig glansen
att den finns
och en minns...
Men helt plötsligt
kan den dyka upp igen
det bubblar till inom en
det när något som vill ut
det är skrattet
glädjen är tillbaka!
Och ingenting kan väl
så gott som den smaka?
Det är ju bara att en ännu
större plats för den maka...