du talade om
dödens väntrum

att titta på dig
var som att titta
döden själv i ögonen

du som varit
så energisk
och humoristisk

var nu bara
ett tomt skal
en skugga av dig själv

du var närvarande
men bara rent fysiskt

det som var du
på riktigt

din personlighet,
din själ
var som bortblåst

det tycktes inte
finnas nån hjälp

eller var det så
att du inte
ville ha nån hjälp?