Det bankar så
och bultar
tränger liksom på
Med åren
stängs klaffarna
tidigare
oftare
För det mesta
är de
slutna
grupper
individer
jag
du
Bara själv kvar
Är det mer
är det
meningsfullt
Det som blir
kvar
över
Timmarna går
En tredjedel kvar
orkar jag
vill du
Jag lärde mig
aldrig öppna
portar
Det som blev
uppfattade
ingångnarna
som valv
Såg inte det
som stod
på glänt
Jag vet inte
vad som krävs
Det vet inte
vem jag blev
Jag kan
iallfall
inte
öppna dörren
Och klaffarna
sluter sig
och öppnnar
de inre rummen
Får mig att känna
vara i
bli medveten om
hur det skakar
och smärtar
att vara i
det egna
tomrummet