Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Sand

Tiden flyter förbi
Solstrålarna som värmer en kall stad
Som vecklar ut sig under den klarblåa himlen
Sekunderna fortsätter att ticka
Hållandes ord som inte skrivs ner
Försvinnande ut mot den eviga förglömmelsens rand
Samlar sig i hop av minuter
Fängslade mellan möten av skilda världar
Spenderade på att jaga det som inte fångas kan
De dryper ut i timmar
Av vilsna sökanden efter det som finns framför dig
Av sömn, glädjen, arbete, samtal, smekningar
Som bildar dagar
Försatta i ljus, mörker, sken och skuggor
Många glöms bort så fort de har levts
På samma sätt vi kommer komma ihåg veckor
Ägnade åt komplicerade livsstilar
Och enkel överlevnad
I en rytm av månaders ständiga sus
Med längtansfulla viskningar
Om att det inte är så långt kvar till nästa äntligen börjar
Så spenderar vi år
Genom vilka vi tror oss växa oss starkare, större, skörare
Som vi ser till att fira för att trycka bort förgänglighetens sorg
De blir våra liv
Alltför korta ögonblick som är våra allt,
Alla fullständigt unika, men vartenda ett är
Ett sandkorn på millenniers vidsträckta stränder
Som är likgiltiga inför gruset som är
våra krig, korsfästelser, utvecklingar och förfall
Våra statyer, upptäckter, visdomar och länder
Vi vet hur stor stranden är
13.8 miljarder år
På ett ungefär
Men den växer
För varje tickande sekund
Sköljer det till synes oändliga havet upp mer sand
Hur stor den kommer bli
Lär jag aldrig få veta
Men jag föreställer mig att den kommer bli större än vad jag kan föreställa mig
Och under tiden
Kan jag se ljuset
Och skuggorna
Hos sandkornen kring mig
Bilda enorma världar av glas
Redo att blåsas sönder av tidens eviga stormars hagelskurar
Med hopp om att skapa varande minnen
Som om dessa inte var mer ännu mer förgängliga än oss
Alla dessa ansikten som en gång kändes så viktiga, så verkliga, så nära
Är bara bilder
Som slipas ner
Av den ständigt rinnande sanden.
Ett eller flera av dem jag inte längre kan urskilja
Har försökt förmedla till mig
En massa ofärdiga insikter
I andra ordalag än vad jag kommer ihåg
Det har sagts till mig
”Lev ditt varje sandiga nu som det sista”
Jag har försökt
Med varierande framgång
Och kommit fram till
Att det inte är vad jag vill
Vad jag vill
Är något mer i stil med att
Leva mitt sandiga nu som det enda
Under tiden som flyter förbi




Fri vers (Fri form) av Bakom ridån
Läst 267 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2018-07-21 15:52



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Jag känner en existentiell ångest över livet. Säkert är det överdrivet. Alla säger ju det. Varför är min känsla om livet, den rätta, när alla andra, tycker annorlunda? Jo för att jag är en av oss som kan känna mer. Du är också sån. Det är varför jag känner mig levande med dig. Och inte med någon annan. Du. Bara du. Ingen mer än du. Du du du.
2018-07-21
  > Nästa text
< Föregående

Bakom ridån