Vardagens hjälte
Du hörde mina suckar vid skrivbordet
Du såg att jag inte hade någon längtan kvar
En ängslan befann sig i mitt bröst
Oron var stor och värkte tungt
Du klappade mig på axeln och log glatt
Du sa att livet vänder snart
Jag skrattade till och vände mig tillbaka
Livet var ett helvete just då
Jag gick hem mot mitt hus
Vägen hem var en tuff expedition
Jag grätt hela vägen
Regnet sköljde enkelt bort mina tårar
Du ringde mig på eftermidagen
Frågade om jag ville följa med på fest
Jag andades ett tungt andetag
Sen svarade jag dystert nej
Låg utslagen i soffan
Orkade inte längre gå
Tårarna kom automatiskt
Sorgen var ett faktum
Hörde ett knarrande i dörren
Sen såg jag dig sitta vid mina ben
Du såg orolig ut
Du lade din han om min panna
Du sade du tänkte stanna här tills du såg mig le
Du sade du kunde vänta hur länge som helst
Du skapade en värme i min trasiga kropp
En värme som skulle rädda mitt liv