I en spegelvärld är du kvar här.

Hade jag inte låtsats sovit när du kom hem. Du hade krypit ner i sängen, och kanske hade jag sagt något om att du luktade öl eller vin och du hade bara fnittrat, sagt att det nog är båda, innan du kysste mig. Du luktar inte så gott heller hade du fortsatt, ett vargleende som skiner i mörkret och nästa kyss hade varat längre.

I en spegelvärld är du kvar här

Hade jag inte vridit mig om när du försöke lägga dig nära. Det var bara närhet du behövde. Du hade jobbat över, igen, trots att du sagt att du inte skulle. Sökte dig till mig, och kanske kunde jag bara låtit dig somna nära den här gången, andats mot mig, en kind mot mitt bröst och en hand över min arm. Vi hade somnat så då, och natten hade inte varit sådär oändligt tom som den nu blev.

I en spegelvärld är du kvar här.

Hade jag inte bitit ihop när du frågat om jag fortfarande älskade dig. Hade jag bara svarat, ärligt, så hade du varit här bredvid nu. Jag försökte kanske bevisa något och hade jag bara låtit det vara vi två där och då, ensamma och tillsammans hade vi fått fortsätta. Tanken värmer ändå, i en spegelvärld är vi kvar hos varandra. I ett annat universum klarade vi det här, och där är vi nog lyckliga ett tag till.