Ingen kommer att förbli ostraffad.
Genom att slutföra cirkeln, kommer solen att svälja månen.
En energi i form av storm kommer att utlösa ett berg av minnen av barndomen.
När mardrömmen demiuren kommer att försegla natten mellan åren i skogen av det sista danslaget av de som är rädda av rädsla, drömmer bara vårlammens snö.

Det valda ödets poesi delade dem mellan de goda och de dåliga, där döden gör lektionerna tysta. Bland fåglarna, fjärilarna, poeterna, som fortfarande skriver sina eftermordskronor med hälsning och komplementäritet.

Krönika av inneboende frustrationer, krönika av längtan på vintern, ärlig kronologi, respekt, livsviktigt liv, äntligen krönik av tacksamhet.
Staden hävdar höst som påminner mig om bilden av min fars skriftliga ord för minnet,
"Och när plötsligt blev kvällen firad, julen slår vid porten, genom en tiggares händer som ger oss avkallelsens gåvor, av de låsta miniatyrern.