Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Mellan snara och roulette


Det är något som blöder mellan tinning och ögonvrå, ungefär som ett varigt sår man inte kan sluta peta i, tillslut gör man inget annat än halkar runt i sitt eget sekret och undrar om det här är allt man blivit. Man försöker intala sig att det finns så mycket mer men vissa människor föds helt enkelt med metallsmaken från mynningen. Som man sår får man som bekant skörda. Jag har min spade hundraåttio centimeter ner i jorden. Det är min lott. (Nej. Man ska tänka positivt.) Det är när ens hjärnspöken hunnit ikapp man ska prata om det, inte döda det, man ska samlas i grupp och stirra varandra i ögonen med knivarna redo i jackärmen. Man ska lära känna panikattacken och vira den runt halsen som ännu en tilldelad andningsövning. Man behöver inte gå och hänga sig i första bästa träd, istället kan man försöka peta bort dom där negativa tankarna med en rask promenad och som komplement kan man tvätta hjärnan i nittio grader tills det bildas små hål precis lagom för psykvårdens vita små mirakelpiller. Om man kan öppna munnen. Om man kan hänga signalsubstanser bland påslakan och örngott. Om man kan vandra mellan bipacksedel och klädsträck. Och om man kan promenera bort panikångestattackerna med fotriktiga skor och färgglada träningsoveraller behöver man inte peta så mycket i det förflutna. Jag har dock alltid funnit det lättare att vakna med yxan i ena handen och pillerburken i den andra och när flykten inte längre hjälper fyller man det inneboende liket med sprit och knytnävar. Männens knytnävar är alltid större än mina, mitt bakhuvud har känt fler väggar än en klaustrofobiker och jag har för länge sedan gett upp. Ibland vete fan om det inte bara vore enklare att dra snoret i ansiktet och offerkoftan över huvudet.




Fri vers av Johanna L.
Läst 316 gånger och applåderad av 33 personer
Utvald text
Publicerad 2018-09-01 18:23



Bookmark and Share


  Jordgubbsodlare
Between suicide and breakfast? Gillar ditt ultragenuina uttryck.
2018-10-13

  Judas Ekholm VIP
Att ens applådera känns ju så jävla larvigt. Ge mig möjligheten att välja ett nackskott - åtminstone med en startpistol.

Jag har svårt att formulera min beundran, är så jävla pippad i huvudet... men din text gör saker med mina synapser som jag betvivlar att min framtida elbehandling får svårt att trumfa.

Jag knäböjer och blottlägger nacken inför din poetiska bila. Beundransvärt brutalbra!
2018-09-04

  kerstin skriver VIP
ja, fan. du är så bäst!
2018-09-04

  Per Teofilusson VIP
Reinfeldt säger i gårdagens DN att livet är gott och att man inte ska vara pessimist. Jag glömmer inte vad han gjorde för mänskor i Sverige, vad han hade makt att förgöra. Arbetslinjen och fem jobbskatteavdrag vevades igång under hans era. Det här är annat! Rått och rock&roll. Låt Fredrik fortsätta lyssna sin Gessle. Jag lyssnar Lemmy och på dig. Man kan inte välja, det vet jag.
2018-09-02

  Melona
Det finns ju ingen som du som kan beskriva en likmask och livets trauman och göra det som en käftsmäll och som om att det vore en blodig klackspark. Tack som fan för din verbala förmåga och för att du a l l t i d berör mig med din poesi. Den här gjorde jävligt ont!


2018-09-01

  Engel
Att tänka sånt är offerkofta. Att skriva dem är världsherravälde! Gôtt!
2018-09-01

    jba
Aj!
2018-09-01
  > Nästa text
< Föregående

Johanna L.
Johanna L.