David Byrne, född med svagt hjärta
skulle sluta oroa sig för tidens gång
precis som
Born to run, som kokain och discodans
det finns alltid kvar någonstans
Det är sant, någonstans mellan stigande bas och isande diskant
stannade tidens frammarsch

diskokulan speglar ljus och skenar ut
dansgolv utan slut och och discokulan bländar gud
folkmusik för folk i dur, inga regler eller strul
bara släng med håret och andas ut
vi dansar i dur, vi dansar i dur

så smek mig om kinden för sista gången ikväll
jag lovar att vi ses ute i vilda världen
för allt kan ske ett steg ut från Venus
där allt vi känner har grott
där vi fyllt varje flaska innan den blivit tom
där vi dansat varje tryckare innan mun möter mun
enda planeten med pumpande hjärtan som slår i varje stund
osannolikheten får världen att gå runt

dansa i dur, glädje i vartenda hårstrå över din hud
du kommer lämna ungdomens
lek och rus
men den finns kvar, bland dina gamla kostymer, den finns kvar i dig, någonstans mellan var du var och hamna'
där det stannat
där finns resonans mellan stampande fötter och längtan till något annat
någonstans i all Boney M du bandat och de du osäkert omfamnat