Om en tid är vi glömda
dikterna aska, molnformationer
och jorden rullar fram genom rymden
den spruckna skorpan, ravinerna
skelettdjuren som strövar
och alla ord som inte längre finns
som ingen längre minns har funnits
lagrade i bröstkorgarna
de förkolnade vävnaderna,
avtrycken av fjädrar
mekaniska armar, bländare, ben