Jag skriver in mitt lösenord .
Fine.
Mitt lösenord är fint.
Fine.
-Alltså!

Jag skriver in mitt lösenord i datorn.
Datorn välkomnar mig med ett Välkommen.
Känner mig välkommen.
Tänker på vad jag gör på datorn.
Alltsomoftast skriver jag på datorn.
Det blir ofta hos nära och kära.
Nära och kära, är också i mitt fall...
Alla som skriver till mig, kommenterar.
Alla som vågar lägga tid på en främling.
Det skapar band.
Trots, att ingen av oss har för avsikt att träffas i verkligheten.

Tänk , om det vore så, för jag lägger ändå, en ansenlig tid på Poeter.
(Kanske får man inte säga så, man kan kanske anses vara högmodig, och då kanske någon eller några klipper bandet till mig?)

Kungen skapar band. Och mer bokstavligt klipper han band. Om något skall invigas!?(Jag har inte koll på vad som är det senaste eventet)
Han lägger band på sig! Han har ett slags band, över axel till höft.
Stiligt Pronomerat. Vill du pronomera dig? Skapa då ett sådant band och använd!

Jag tänkte, bland allt här...
Vaskat Guld!
Om nu datorn visste om vad jag gjorde mest på den.
Tänk om det i världen inte handlade om att spara tid, eller hinna ikapp tid...
Utan använda så mycket tid som möjligt, förslöa ditt liv, eller kanske, ursäkta mig! Som jag skriver...
Förlångsamma mig, dig och omgivningen (Tänker inte på naturen då, i första hand, utan människor som finns runt omkring, Anonymitetslagen så småningom.)

Använda så mycket tid som möjligt, redan innan datorn hälsar dig välkommen!
Om lösenordet, som är kravet, för att du ska få ditt Välkommen (Kanske till morgonkaffet?)
Om lösenordet, som är kravet, för att du ska få ditt Välkommen på skärmen, och datorn, som hjälper dig att starta upp dagen...
Ja, om du då skulle behöva sätta ditt lösenord i ett sammanhang...
I samklang med en historia.
Skriva en historia, istället för endast ETT lösenord...
En historia, som innehåller DITT lösenord...
Och från gång till gång, innan du får tillgång, till din dator, access ...
Kunde historian kanske variera med tiden, kanske dina olika känslor.
Poängen är , att historian , från gång till gång, inte behöver vara densamma, som den inte heller behöver vara angående livet...
Och poängen är då att Lösenordet ska alltid finnas med i historian.
Och tid skall alltid ges åt dig...
Den skall inte bara Finnas.
Du skall be om långsamhetens lov...
Bjuda upp till dans!