Tigerwomanwarrior
Jag går ensam ut och säger till
står upp för mina rättigheter
såväl som mina grannars
De störande elementen
är motsträviga
Jag försöker med en det ena
en det andra
få dem att förstå
Jag står stadig där
men stryker medhårs
Det är jag mot dem
något slags empatianarki som råder
jämte frekvent uppdaterande
"Vi spelar in det här"
Efter detta går jag in igen
i min isolerade ensamhet
Jag vill inte vara med längre
klarar inte konfrontationer
Inte stå stadig utan stöd
Inte alltid vara den som ser till
gemenskap, hänsyn
och viss ordning i grannskapet
Jag gråter
Timmarna går förbi
hunger och febern liter i magtrakten
Tårarna stöts fram i en förvriden min
Orkar inte hantera detta
Jag är den som står upp för er
utan att vänta mig något tillbaka
men det tär på mig ändå
som att inte var något värd
för er andra