med en pensel av finaste mårdhår

skriver jag en dikt till dig 

önskar jag hade vingar 

landade då på ditt fönsterbleck

berörande liv från början till slut

ändock såriga vingar

bär de oss till livets sista minut

att leva ska inte vara

att vistas i månglarnas paradis

där själar slumpas bort

av ett minne kort 

Nej vi ska gå över isar som inte brista

och glädjen ska där finna sin ro

i vårt lilla fågelbo