Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En långsam död

 

Varje dag dör jag sakta
och stanken tilltar

Mina tankar finns inte
upphängda på galgar

De förruttnar samtidigt
som jag dör den
långsamma döden

Jag skrumpnar
Växer sakta in i
begravningskostymen

Begravningsentreprenören
tar mått på mig
och sjunger blues

Varför gå genvägen
över en kista
Bränn mig och
ös ner stoftet i en urna

Döden väntar
på mig
Självsäkert flinande

Ibland låter han läkarna
varsla mig om mitt öde

Jag är immun nu
Döden och jag
lever i symbios
med varandra

Skrattar plötsligt

Tänker på min
misslyckade resa
över styx

Inte ens i dödens rike
var jag välkommen

Döden kittlar mig
provocerar mig
och tjusar mig

Hur många gånger
kan döden komma
förbi mig

och hunsa mig
en vanlig dödlig
man

Som dog redan
för fem år sedan




Fri vers (Fri form) av Viksten VIP
Läst 113 gånger och applåderad av 16 personer
Publicerad 2018-08-03 18:46



Bookmark and Share


  Öknens Ros VIP
Så länge det finns en gnutta liv, blir man kvar en stund i det som kallas liv.
2018-08-04

  Mfredrik VIP
Bra,rå, och subjektiv som livet är, lite cynisk med ett skratt åt döden.
2018-08-04

  Lottie Ålhed VIP
Modigt att ta upp detta ämne
2018-08-03

  Afrikas röda blomma VIP
klarsynt - modigt - - -
och lite grått
som att gå döden till mötes

och så det sällsamma att e n gång ha överlevt
mot alla odds...

2018-08-03

  alicja lappalainen VIP
Inte ens i dödens rike
var jag välkommen. Det är svart humor här också tycker jag.
2018-08-03

    Sefarge VIP

Får man ta poesiboken med
Vart man nu hamnar?
Vi överlever
Till sist kommer dock
Döden och plockar
Bort en från livet
För att lämna plats
Åt andra statister
och stjärnor
Att överta gårdagen
Och skapa sig sin morgon
Ce la vie'


2018-08-03

  HenrysDotter
Modigt att skriva om detta,nästan tabubelagt att prata om,eller kanske rättare sagt,rädslan för att prata om döden.
2018-08-03
  > Nästa text
< Föregående

Viksten
Viksten VIP