När berguvar första gången satt i mitt knä, var jag femsexår bara. Jag minns uvungarnas dunullighet väl.
Och från den stunden var jag frälst. Jag blev en Buboist, döpt i lågor från ögon av uv.
"Bubo bubo" heter denna magnifika uggla, namngiven av fader Linnéus själv.

"Hoo-åh - huu-åh" skymningsropar hanen i vårvinterkväll, innan han vingtyst flyger ut på jakt.
Han har suttit mindre än fem meter ifrån mig i sitt ropande, i siluett mot en fullmåne, och jag kunde se att det rök om hans andedräkt.
Han har suttit på mitt hustak och ropat.
Han har flugit förbi mig på meteravstånd här hemma.
Och en gång kom han på vingar helt osannolikt rakt ut ur en skymningsregnbåge.

"Hoo-åh" på dig du eldögde.
"Hoo-åh" - vi möts till våren igen.

"Hoo-åhhh!"