Hon och han; De möttes i ungdomens dagar, de skulle förändras till det bättre. De var medvetna om sina negativa sidor, att de var negativa hela tiden. Inom sig, till varandra , i sina logiska förklaringar!
Sina kommunikationer. That`s life var deras förklaring. De använde inte uttrycket till att släppa saker, till den positiva delen som kunde associeras med uttrycket, men de använde uttrycket som ett avtryck, i att det de sa Var viktigt, så ej heller använde de uttrycket till att sätta Punkt för diskussionen. De satte punkt, när Lena hade avbrutit sin karl tillräckligt många gånger och fått fram hela stycken av sammanhang, hennes åsikter som räknades. Det var en milstolpe, och hade mest varit hela tiden, att hon la sig i. Hon tyckte till, och där hon och han var bjudna, Han-Värden, tyckte att det var sunt! Var det sunt att kriga? Kriga med en klagan, som skulle sås som bitterhet så småningom. Det skämtade Freja och Karl om ofta, att vad som kom ut av deras diskussioner skulle vara en lösning, eller att bli bittra som gamla. De förstod. Han jobbade med försäkringar, och hade han använt uttrycket That`s Life, så skulle han inte haft en chans som säljare! Hon tyckte att hon var snygg, personligen! Klädde sig snyggt! En åtsmitande blå klänning, och några nordiska, kanske skandinaviska Sandaler. Värden hade som åsikt, att kvinnor med sandaler, var lätta att klä av. De såg så nakna ut, fötterna som visades. Och bjöd på naken hud. Han kunde vara glad, för allt vad han kunde få av naket, om det så var en glipa hud som han såg. Karl hade vant sig vid att Freja såg bra ut, sedan den alldeles första dagen som de träffades. Att få fina barn, var en bonus att få, sedan han träffat sin like! Han skojade ofta om att hennes namn påminde om namnet på en båt, och hon i sin tur sa, att; Vilken tur att du säljer försäkringar då! Hurså svarade han; Jo, då är jag säker på, att jag inte går på grund!