Vinden träffar topparna på tall och gran, i fjärran hörs rop och stoj i festens tecken, plötsligt ett huuu uuu hörs, kort därefter tung vingslag mot luften bryter, se där en Uv flaxa sin väg.

Ett stycke bort där allt stoj hörs
Ett ensamt litet knytt där står, i gläntan mot skymningens sakta intåg,
betraktande med stora ögon ett spektakel med filurer och figurer som vilt dansar runt av kling och klang.

I skydd av dunklet, där han ser en så ståtlig gran att in under sig bege,
likt en kjol han krupit in, osynlig man blir att betrakta och förundras.
Något barr sticka till det lila knytt, föga för att röja hans nya hem.

Så djup av förundran att fritt betrakta, uppspelta gäster som famla runt runt av festens lyckorus, en dans i sus och dus.

Knyttet däri dunklet nyfikenhet i blick, kika fram bakom ris och kvist.
Se glädjens eufori i luften dansa nog glömma rädslan och ensamhet, och det retfulla barr som sticks, av underbara toner de glada Hattifnattar jazzar.

Här var en och annan Hemul där, ragla till en nykter Filifjonkas förorda.
Festens timma var i full gång Hemuler och Filifjonkor de dansa till och med de stora granar och tallar vifta med tills den sista gnutta ljus försvann i horisonten.

När mörker tog vid sig ett skådespel med ljus tog vid, Hattifnattarna de lysa opp.
Att Knyttet i sin ensamhet uppleva något fint där inombords, som värmde allt om hjärtat, att rädslan flytt sin kos.

Sakta börjar tapperheten våga sig fram där under barmen av sin beskyddare.
En känsla av att välkomnade och glädje spred sig i Knyttets knopp.
Där bland fulla Hemuler stora som jättar, men glada att se denna ny funna gäst.
Blinkande Hattifnattar med jazzig look, musik med swing och ding. Att lätt glömma all världens fasa.

Och hur det än var så blir man för eller senare törstig i glädjen och dans, att då med friskaste blåbärs dryck han släcka sin törst med.
Där han stod, släcka sin törst, ett par ögon känsliga, lika rädd som hans en gång var, stirrande ur mörkret under riset på en gran.

Men ögonen de lysa och så söta likt en fjällsjös grönblå glitter i Hattifnatt fnitter och ljus. Ögon som letar efter trygghet och värmens bonad ,att finna glädje, genast med ett språng. En hand han framräcka till ett litet skrämt Skrutt.
När deras händer mötas, kan hända att en salig känsla Knytt och Skrutt de känna.

Deras ögon då lysa av ömhet och lycka.
Knyttet det leda Skruttet ut ur granens gömmor, att erbjuda färskaste lemonad av blåa bär, han bjuda henne på, att kort därefter säga får jag lov.

Och om inget stör dem så dansar de vidare än , en vals eller polka eller känslig tryckare!