Jag minns i slutet av maj detta år
Gåendes genom kyrkogården som blivit en del av min vardagsrutin
Mittemellan affären, skolan och hemmet
I staden som kom att bli min födelse och mitt hem

I handen höll jag min älskade F
Och tillsammans kollade vi upp gravstenar
Där någon dog gammal, där någon dog ung
Minnet av människor som en gång fanns blandades med kvav försommarvärme
Solen höll på gå ner samtidigt som vi blickade över de olika gravarna
Jag ville minnas det som vackert

Men du förvånade mig när vi kom hem
Du sa att du var besviken över att jag strosade runt bland gravstenarna
Som om det vore något ordinärt och vardagligt
Att istället för att visa sorg och barmhärtighet för det som inte längre fanns
Diskuterade jag om gravstenarnas olika former
Vilka gravar som hade mer eller mindre dekorationer
Och vilket som var den närmaste vägen hem

Dina ord gjorde mig ilsken
Som om att sorg var något ytligt berörande
Något som var tvungen att bevisas, prövas och styrkas
För att räknas
Att min okänslighet för dödens oberäknelighet
Gjorde ett vackert minne till ett tecken på min känslomässiga kyla
Istället för en känslomässig knytning mellan oss

Minnen tillbaka växte i takt med dina ord
Ungdomens gråt, skrik och tårar
Blandades med lärarnas bildade ord
"Dina känslor kan inte alltid sitta på utsidan"
Alla minnen speglade mitt nutida jag
Känslorna fanns kvar men välreglerade
I fasta ramar med utmärkta utgångsdatum
Livet fortsatte även om smärtan satt kvar

Min ilska vände mot en omedveten respekt
Mot alla de som inte grät på begravningar
På de som hade stretat emot naturens grymmaste lagar under för lång tid
De som inte kunde få fram en ynka tår i ögonvrån
När sorgen överfall än utan barmhärtighet

Min kontroll som en gång övervann mina förkrossade känslor
Skapade nu ett tomrum mellan den person jag älskade mest

Men i hemlighet ska du veta att tårarna jag aldrig fällde
Har jag redan fällt
Och de mörka känslorna jag aldrig visade öppet
Till sist blev min stora sorg

///

Men jag lovar dig
En vacker dag ska jag lära mig att dela dem med dig