Ur Det som händer händer,
en diktsamling om en kroppsdel som interagerar med omvärlden på egna strövtåg
Papperstunna naglar
Så låg du där, hjälplös med
skrynkliga smånävar med papperstunna naglar
ivrigt fladdrande
precisionslöst reflexmässigt jobbande
hårt knutna så de små knogarna vitnar
dina fingrar
miniatyrer som har allt i perfektion
leder, falanger, nagelband och fingerblommor
djupt tryckta ner i dina handflators rodnade varma hålor
Så öppnas plötsligt greppet mellan fingrar och flata och klämmer fast
Mitt brösts vita hud
hårt som om du aldrig vill släppa
Dina papperstunna naglar borrar sig in i mig
smärtsamt
du kisar närsynt med vindtyrig blick
Jag säger det igen
mjukt
provar ett namn
kan du heta så?
kan dina händer höra till någon som heter så?
allt är nytt
det är nytt att någon gör mig så illa med så små fingrar
att någon håller mig så hårt
Jag säger det igen
ditt namn som jag väljer just då
och jag måste viska
att
Jag är din mamma
Mjukt provar jag orden
mot ditt huvud
där håret fortfarande är vått av vattnet du vilat i
klibbigt av mitt blod
Tyst viskar jag
så ingen hör hur tveksam jag ännu är.