En varm skymning med långa skuggor
Lyser upp ett klot som är vår värld
Sönderslagen i skärvor av plast
Där råttor jagar efter ost utan rast
Den ena sätter tänder i den andras hals
Vi dansar med döden i en blodig svettig vals
Och det blir bara varmare
Och det blir bara sannare
Vi bränner vår kol, vi dödar och äter våra djur
Vi överlever ett par decennier om vi har tur
Och till de stackarna som råkar komma efter oss
Lämnar vi en stekande varm iskall planet förstås
Men vad kan jag göra åt det?
Utom att skrika vad jag vet
Jag hade kunnat forska om det ena eller andra
Skriva långa debattartiklar där jag folk klandrar
Men det är inte vad jag göra vill
Jag vill aldrig någonsin stå still
Jag vill kyssa bort skuggorna från under dina ögonvrån
Torka dina tårar, få dig att okontrollerat skratta som ett fån
Ge dig värme och trygghet och så mycket mer i min famn
Genom berg, platåer och dalar hålla i din starka mjuka hand
Måla ditt sinne i sprakande färger ljusare än vit
Befria dig från rädsla, hat och diverse annan skit
Jag saknar dig min kära vän
Men snart nog möts vi igen