Någonting har förlösts.
Och genast var det någonting som slöts.

Var det en känsla, eller ett förbund?
Ett förbund, en sorts kontrakt med mig själv.
Att efter att ha öppnat mig så jäkla mycket.

-Sch! Svär inte, säger den inre rösten.

Att efter att ha öppnat mig, oberoende av värdering av hur mycket...
Så blir en sten kvar i mitt hjärta.

Den ofrivillige Geologen!