Redan medlem?
Logga in
Molnets skeppI Så förgår ängen när blommorna är minnen av dofter
och stigarna gulnar i det stilla regnet av vissnande björklöv
II Livet är solen som stiger ur morgonsjön
och lägger sig till ro i västerskogens nattfamn
ett ögonblick av trygga hjärtslag ett efter ett efter ett
och andetag som mäter tiden i ljus och syre
III Jag är längtan jag är drömmarna om ett nyss
när havet och alla vindarna dansade lambada
och om klippan där allt möttes i den nakna gryningen
och fast jag är ensam och allen och dagligen dödlig
flyger tanken som en duva och en korp
mellan jaget och den som alltid är du
IV Ser molnet segla österut över blå vidder
och jag undrar var kvällens ankare sänks i djupet
Fri vers
av
Peter Olausson
Läst 565 gånger och applåderad av 17 personer Publicerad 2018-08-09 09:27
|
Nästa text
Föregående Peter Olausson |