Författaren hade redan tidigt i sin barndom
likt ett omen, sitt livs bana utstakad.

Som barn såg han redan allt på annorlunda
sätt än andra och allt som
vuxenvärlden betraktade
som nöje och social kompetens
i gemenskapens kollektiv,
upplevde han
som tortyr och slöseri med livet.

Författaren förstod att han kommit på ett
nytt sätt att tänka när han inte kom överens
med någon enda,och som de flesta ljög sig
fram medan de hugga varandra i ryggen
och samtidigt agerade som vänner,
var det ingen av rollerna som passade.

Författaren upplevde sig ofta som icke
tillhörande den civiliserade världen,
vilken han uppfattat som
destruktiv dysplasi,
däri allt naturligt kriminaliserats
och diagnostiserats.

Beslutet att leva vid sidan av den världen
var därigenom oåterkalleligt och han levde
därför sitt liv genom sin litteratur
däri han skapade det umgänge han själv
valde på gott och ont,utan att själv
behöva ansvara för deras handlingar i teorin.

Författaren återgav endast verkligheten
så som han föreställde sig att den tedde sig.

Det föreföll också vara praktiskt kunna
förutse och ändra på vissa förestående
skeenden och bygga upp en värld så
som den borde vara.

Man skulle nästan kunna tro att ett
författarliv närde revolutionärt modus
vivendi med politiska och religiösa
förtecken.

Kanske inte så farligt att det hotar rådande
statsskick,men om alltför många anhängare
ansluta sig till sådant livsmönster,
kan det på sikt äventyra samhällsordningen
på dess grundvalar det står på.

Blev han lycklig med sitt livsval ?
på en sådan fråga skulle han förmodligen
brustit ut i skratt och ställt motfrågan : "Ha !
tager ni mig för en idiot,gris eller höna, va ?
för de äro de lyckliga dom som inte vet vad
som serveras på julmiddagsbordet,
idioten som icke fattar någonting och hönan
som springer omkring på gårdsplan trots
att den nackats"

*