Vilket drama bevittnar man, när man i båt får höra följande ljudklipp från en mötande, kolsvart, rusande ribbåt med tre personer ombord:

först
ett tonårsflickeskrik som definitivt inte förmedlar yra och glädje
därefter
när fartdårefarkosten passerar nära, en gäll och förtvivlad röst från en flicka:
"Jag vill inte!"
"Jag vill inte. På riktigt. Pappa!"
"Jag ringer polisen".

Vad hörde den äldre stillsamt seglande mannen egentligen där vid södra mynningen till Skåpesund den nionde uti augusti om eftermiddagen.
För sitt samvete och sitt minne noterade han i loggboken:
Jag vill inte...................."
Och han tänkte:
"vadfangörman"
"vem ringer man när man hört det man hört"
"det är ändå en verklighet som jag noterat..."