Jag såg dig blomma på en nedsupen bakgård till en nattöppen pub. Din aura glänste för de trollsländor årets sista sommarnätter kunde bjuda på. Och ändå kunde jag inte låta bli att se dina värkande händer, som av död och pina var tärda vid livets slut. Nu sitter vi och räknar krossade ölbuteljer för de ensamkommande afghaner som nekas tillstånd.

Dygnen blir allt mörkare och mörkare här i nordanvindens hemland. Strax vänder sig sommaren ut och in, och så fullbordas ånyo ett år. Glada i hågen vägrar vi lämna in handduken. Fast jag vet att snart stänger också puben, och då kommer den oundvikliga timmen för att hämta dig. Jag kommer att sakna den nyktra tanken du bar - den du förnekade - innan tidens slut.