... bakom dig
bara för att
den gått vidare
genom döden
till andra sidan
och sina framtida 
ännu okända öden ...

Att behålla någonting
av personligt
affektionsvärde
från den man saknar
är enligt min mening
ej någonting som
innebär att man
stannar kvar i något
som ej längre är

För mig är det
blott bara
ett vackert sätt
att minnas någon
som stått mig 
så innerligt nära
och som jag älskat
mer än vad ens
jag själv förstått
när det ännu fanns tid
för att älska ...

Så behåll det som
hjälper dig att
få behålla minnet
av den du älskar
och ännu håller av

Ty så länge du
på den tänker
och låter den
få leva kvar i ditt hjärta
kommer du att
kunna behålla 
den själsliga kontakten
även bortom
din älskades grav

Att vara är
att varseblivas ...

Något som för mig
bekräftar och konfirmerar
att så länge jag minns
och ej förtränger det
jag känt och ännu känner
för dem jag älskat 
men som ej längre finns kvar
i livet 
lever de själsligen kvar
inom mig 
en obegränsad tid
genom hela livet
och en bra bit därtill

Tror sorgbearbetningen i sig
kan komma att bli 
till ett gott stöd och hjälp för dig
Men hoppa över avsnitten 
som förespråkar att du 
när du är klar
ska du lämna den du misst
och det som ni haft tillsammans
fullständigt bakom dig

Självklart måste du 
komma till en acceptans
för att den du älskar
ej längre finns kvar
så som den en gång 
i ditt liv ständigt fanns

Men det är någonting 
helt annat
än att låta 
den själsliga kontakten
få finnas kvar
för att förstärka
allt det positiva 
det som varit underbart

Dock för att hjälpa dig
att komma vidare
inte för att låsa dig fast
i det som varit
men ej längre är

Ty över tiden
kommer insikten
om att den du älskat
men som ej finns kvar
vill dig det bästa i livet
och önskar blott att
få stötta dig på vägen
mot en framtid
där lyckan står dig bi

Att stanna kvar
i det som ej längre är
vore inte så lite som 
att bli levande begravd

Min övertygelse är
att de jag älskat
men som ej längre
finns kvar i mitt liv
verkligen vill mig väl
och att de innerligt
önskar att jag ska
få möta lyckan
och kärleken igen

Ty de känner att
jag dem minns
och att jag låter
dem få leva kvar
såväl i mitt hjärta
som bland mina
minnen
för att lysa upp
min tillvaro
när det mindre goda
stundom
förmörkar mina sinnen ...

Så jag hoppas innerligt
att du väljer 
att gå vidare mot framtiden
för att åter kunna
möta kärleken i ditt liv igen
Och jag hoppas du känner
i ditt hjärtas djup
att den du saknar och håller kär
själsligen ännu finns där
och verkligen dig unnar
att få en kärleksfylld framtid igen

_______________________

Tidigare publicerad här i juli 2012