Tusentals sjömäns gravar i djupet
viskar sin eviga sång
deras röster hörs i havet
ropar i skräck när bränningen bryts
när stormens rasar
när skeppet går i kvav
rädda sig den som kan

Havet ropar sin sång i tusentals år
för alla som mött dess mörka djup
De som blev kvar när allt var förbi
barn och hustru i evig sorg
sjömanshustruns öde i evig tid

Längtan till havet är stor
viddernas oändlighet
kan sjömannen ej försmå
måste ut till vart pris
havets längtan är för svår

Så skall det alltid förbli
havets lockelse
havets oändlighet
stormens brusande sång
stiltjens stilla musik
ropar från mörka djup
Gravar från det förgångna
kvar för evig tid