Jag har glömt din lukt
och hur det kändes när
du rörde mig.
Kan nästan inte minnas
hur du skrattar och
kan inte få tillbaka
ljudet av din röst.
Jag vet hur du ser ut,
men kan ändå inte
komma ihåg det.
Allt det ytliga har
försvunnit men även
det som spelar roll.
Det känns som att
du är ett av alla mina
påhitt.
Du finns inte på riktigt.
Inte längre i alla fall.

Det ända som är kvar nu
är smärtan av din frånvaro.
Frånvaron av han jag
inte minns.