Tiden är gammal och trött.
Den har funnits länge nu,

gått i en omloppsbana runt runt
oavbrutit utan att någosin
fått ta en endaste paus.

Inte ens när hon drar upp sin båt
på land för kvällen
stannar den riktigt helt,

kanske blott några sekunder
som för att släppa ned
ett stjärnfall över henne

och skapa dom ögon
hon bär.

Just det ögonblick
när något vackert inträffar.