*

Handen griper tag
i mig.
Någon som måste säga något.
Hon pekar
bort mot vägen

och frågar,
Jag svarar att den ej
finns mer.

Hon håller
sin varma hand hårt
i min
och vill inte släppa.

Runtom glittrar havet.
Ovanför faller månsken.
Så som den alltid
lyser om hösten,

då de blodröda löven
brister om grenar.
virvlar i park.
söndrar. och bryts ned
i mull.

Man fylls med vemod,
Man vill skriva sånger.
Mötas och vara
tillsammans

Jag tar hennes hand
och vi går ut i vattnet,
och vi börjar att simma ut.

Vattnet är lugnt och klart.



*




Jag vänder mig om
och fylls av en total närvaro.
Sväljer en sötma,

ord och tankar.
Hon håller om mig
och ligger över min rygg
Vi närmar oss.

Snart är vi hemma.
Där i det oändliga.

Hon sover lugnt
bär henne
genom sömn och drömmar.

Jag vet.
Jag har också varit där


*