Hon bakade ljusdrömmar. rullade dem sakta i flotta händer och kände sig trött. på allt rött.

Över gården stod hösthuset försiktigt i natten. kvar. och klädde av sig, på sig
vita flingor.

som sträckte sig och formade sig.
som en slags stjärna.
över taket.

det var inte så allvarligt.
bara ett slags skydd.

man inte sa nått om.