Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Hon flätade in blommor i mitt hår och sa att jag var vacker

 

-Jag vill ha en pojkvän, sa hon och skrattade till. Eller pojkvän och pojkvän, jag vill ha en man heter det kanske i min ålder. Hon såg på mig med sina isblå ögon. Forskande, liksom att hon väntade sig att jag skulle börja skratta eller skoja bort hennes längtan. Varför vet jag inte, det bara kändes så.

Men jag kramade om henne och sa att jag förstod. Förstod att hon saknade någon i sitt liv. Någon att älska, någon att bli älskad av, någon att kalla SIN älskling. För det visste jag betydde mycket för henne. Just det att få ha någon nära som aldrig sviker eller går oavsett vad. Det behövde hon, precis som de flesta andra och det ville hon verkligen ha nu.

Visst, vi hade varandra, två bästa vänner som känt varandra länge. Två kvinnor som var så nära som bara var möjligt utan intim kärlek. För den gränsen hade vi aldrig gått över och det fanns ingen längtan efter det emellan oss. Men vår vänskap var så otroligt mycket mer än bara skratt och tårar. Det kändes nästan som att vi delade själ. Om man nu kan göra det. Men det kändes så, precis så, och nu ville själen mer.

Så, ja jag förstod hennes längtan. Längtan efter KÄRLEKEN, den djupa, intensiva passionerade kärleken. Kärleken och längtan efter en man med en varm kropp som så perfekt passade till hennes. Han som formades så vackert efter hennes kurvor emellan lakanen. En man som ville ha mer och mer ju mer han fick av henne och som själv gav så mycket i gengäld. Men som ändå ibland bara var såsom en trygg hamn. Ja, någon som var stark då hon kände sig svag. Någon som älskade HENNE precis som hon var, ja älskade hela hennes kropp och själ med alla fel och brister som en vanlig människa kan ha. Hon ville ha en man med en djup själ som förstod hennes längtan att få ÄLSKA för livet, trofast och innerligt. En man som ville så mycket mer, som såg och kände mycket mer än just här-och-nu-leken. Den längtan förstod jag, ty vi var ju som ett, hon och jag, så nära i hjärtat. En själ i två kroppar, det var vi.

-Men han måste vara snäll, viskade hon. För jag har inte träffat så många snälla människor i mitt liv. Iallafall aldrig någon som är så snäll som du, sa hon och kramade om mig innan hon gick.

 

Det var sista gången jag såg henne.




Övriga genrer av Alysse VIP
Läst 216 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2018-08-16 20:13



Bookmark and Share


  Lars Hedlin
Oerhört smärtsamt, levnands öde som berör djupt
2018-08-20

    Peter Söderqvist
En berörande text med ett slut som själver.
2018-08-17

  Nils-Robert
Å man vill läsa mer och så kommer man till sista raden......
2018-08-16

  M:tin
Berörande att läsa!
2018-08-16
  > Nästa text
< Föregående

Alysse
Alysse VIP