Det ligger ett halvätet äpple på det otorkade bordet

Med naggade kanter och mörknande fruktkött

Ligger det där och vittnar om stressen som råder

En vanlig måndagsmorgon i vårt avlånga land

Och det får mig att fundera över om vi verkligen

Hinner leva det liv vi lever fullt ut någon gång

För äpplet där på bordet är ett tydligt tecken

På hur ofta vi bara hinner göra saker till hälften

Eftersom vi hela tiden tycks vara mitt i ett steg

Mellan allt de vi måste och det vi vill hinna göra

Innan vi passerat bästföredatum i samhället

För ingen vill bli den förbrukade varan i marginalen

Den som likt det halvätna äpplet på bordet

Blir bortglömt mellan två steg som aldrig tas 

Fullt ut på grund av ständig jäkt och tidsbrist