... i det närmaste
en regelbunden vana i sig

var någonting 
som var synnerligen
svårförståeligt för mig

Intill dess jag fick barn ...

- Pappa, vet du en sak?
-Nej, vadå vännen min?
- Jo, de säger på TV att man kan 
köpa den där filmen som påskpresent.
- Ja, det tror jag säkert man kan ...
- Pappa, tror du att jag får en sådan film
om jag önskar mig den som påskpresent?
- Men vi brukar ju faktiskt bara ha påskägg
till påsken, vännen min ...
- Jag vet, men istället för påskägg då?
- Får fundera lite på det ...

En vecka kvar till påsk ...

- Pappa, den där filmen jag önskar
mig som påskpresent ...
- Ja, vad är det med den?
-De säger att om man köper 
den innan imorgon, så hinner
den komma fram innan påskhelgen ...
- Det låter ju rimligt, vännen min ...
- Har du köpt filmen än, pappa?
- Nej, vännen min. 
- Men du lovade ju?
- Nej, jag sa att jag skulle fundera över det ...

Tystnaden sänker sig över rummet
och jag noterar åskfronten som hastigt
skymmer min älsklings blick ...

- Men du sa ju att man kunde ge den där filmen
i påskpresent ... Det sa du faktiskt, pappa ...
Du bara lovar och lovar - sen håller du inte vad du lovat ...

Snyftning blandad med anklagande tonfall, slokande axlar
och släpande tunga små fotsteg, när en synnerligen besviken
liten vän lämnar rummet för att ladda om på sitt rum
med nya, starkare och bättre argument ...

Lite smågulligt egentligen - när det gäller ens älskade barn ...

Mindre smågulligt är det dock när man allt som oftast 
möter samma beteende och strategier i vuxenvärlden ...

Ty jag är sådan att jag anser det rimligt att någon gång ibland
göra en del undantag från de regler som gäller generellt sett ...
... Men oavsett vilket skäl man har till att göra ett visst undantag
så är det ok för mig, förutsatt att det föreligger en insikt om
att det är ett undantag och intet annat ...

Tyvärr ser jag dock alltmer att 
undantagen tenderar att bli regler i sig 
och att ett kanske är en dörröppnare för att få ett ja
vilket i sin tur förväntas bli en prenumeration ...

Tycker det är synd att vi låter det gå åt det hållet 
i utvecklingen ... 

Tror dock att en förändring på sikt måste börja med
hur vi förändrar attityderna redan hos våra barn i synnerhet
men just därför även hos oss själva i allmänhet ... eller tvärtom ...

Undantagen är väldigt väsentliga och oftast själva förutsättningen
för att vi ska kunna ha fastställda normer och regelverk ...
... Men när vi missbrukar dem blir det svårare att få igenom undantagen
när de verkligen behövs ... 
Vilket inte blott bara vi själva förlorar på utan egentligen så förlorar
alla i längden på detta missbruk och vart det leder till slut
överlåter jag till er egen fantasi att få räkna ut ...

__________________________________

Tidigare publicerad här i juli 2012