Det finns en tanke bakom orden, när de blir till och tvärtom. När tanken kommer i händer.
Glädjen är att få orden i närkontakt. Den går ej att underskatta.

Men orden tar slut
Och vägen möts igen
till Miles trumpet

Och det är en natt
som väntar på dagen

Libertango

och duvan återvänder som Chaka Khan till sin röst

regnet har sina moln och Du skickar en hälsning

nedanför Potemkinrulltrapporna där
minnets plats är satt på en säkrare ort.

Den riktiga platsen är en dystopi ur en fallen utopi.

Från övervakningstornen, roterande bilder som projiceras på vitkalkad vägg, nakna kroppar som skyler sig.

Containern blev en mobil biograf som visar havererade porrfilmer. Här utanför blir de till valstugor för förtida löften, någonstans på den dystopiska utopiska skalan, där det tillfälligt försanthålla får förleda oss.

Då, såg vi utopins röda haveri från den franska fläcken i skyn. Utanför barnteatern får draken däng på säkert avstånd från de små, där en lokal skönhet dansar i tyll till fotografens koreografi, innan du ställer dig i Potemkinrulltrappan igen och åker upp i kryssvalven.

Musiken slutar med att sångaren fortfarande letar efter sommaren, när det var gruvstrejk i Donbas, hausse i Kharkiv och avantgardet fick plats i Kherson.

Men du satte dig ner

på en vinbar i gathörnet

och såg folkvimlet

i värmen.