Mor tuta, mor tuta varför allt detta idag?
Att grannen korsfäste sin fru, visade sig
vars garagevägg som lossnat. Spikpistol.
Telefonen ringer, samtal på samtal, sms.
E-post utströdda på flera konton.
Alla begär snabba svar på stört…

Någon bultar på dörren, kliver helt
sonika in; - det är kronofogden, ”vi ska
hämta en del obetalda möbler och TV,
herr Andersson”. Mitt namn är inte
Andersson, grannen heter så.
Inte en ursäkt de bara gick sin väg.
Myndigheters beteende…

Bingolotto ringer och vill sälja lotter.
Ett el-bolag ber mig byta leverantör i
present erbjöds en el-tandborste.

Teleoperatör erbjuder nytt abonnemang
WiTviWale – tre år för flera tusen kronor.
Stödstrumpor, Moes, för några kronor
ett strump abonnemang på obestämd tid.
Husläkaren ringer, hon har glömt mig.
Ber om ursäkt, återkommer, men när?

Jehovas vittnen dyker upp samtidigt som
några partifunktionärer alla ska in och de
pratar i munnen på varandra.

Banken ringer och ber mig via BankID
logga in på Internetbanken, något har
blivit fel med några överföringar.
Glömmer mot motringa. Stress, stress.

Ut i badrummet och kastar jag upp
surströmming som fortfarande fans
osmält – rommen kom genom näsan.

Tillbaka till telefonen och datorn som
nu låst sig. Hör postbilen och går ut
endast klädd i en kort t-shirt och såg
till min förskräckelse att jag inte hade
vare sig byxor eller kalsonger på mig.
Postbudet gav mig det onda ögat.
Stirrig.

Någon vänlig själ ringde polisen och
anmälde saken. Kastade upp igen, tar
på mig badrocken – jag fryser är påklädd
vid polisens ankomst. Falsk anmälan fnös
polisbefälet. Behövde något att skölja ur
munnen, men tog fel flaska i kylen, det
var ättikssprit, kräktes igen och tappade
rösten. Kanske blind på ett öga också.

Hamnade på parketten och skakade som
i ett epileptiskt anfall. Altandörren öppen
och min vän korpen Karp flyger in, ser
på mig ruskar på sitt lilla huvud och flyger
bara sin väg utan att bry sig, men bajsa inne
gick bra för Karp.

Stapplade upp för att svara på telefonen igen;
krax, krax, krax, rösten var helt borta.
Det var banken som ringde, de ville bekräfta;
att ”en melon bitskoj” förts över till mitt konto,
men att alla mina små besparingar var uttagna.
Lycka till skrattade banken och jag grät.
Utfattig!

Mor tuta, mor tuta, var finns du…