att älska någon med hela sin själ
varje andetag
att förlora den älskade
i olycka eller sjukdom
är en så gränslös oerhörd sorg
att formulera den i vokaler konsonanter
interjektioner och ge denna sorg
rättvisa så alla förstår
bara tanken du faller
som trädet utför ditt berg
och jag aldrig finner dig...
bara tanken gör ont
men finner jag dig liggande
i ditt blod

ger jag dig mitt

förstår henne
hon fortsatte leva sitt liv
i rummet där han hade andats ut
för att ständigt kunna
vistas i hans närhet
och innan hon gav sig åt natten
bad hon om att få drömma hans drömmar
och lyftas bort med dem