Det är i de friska stunder jag förstår att inget är enkelt. Och att jag är lyckligt lottad som kan gråta. När drivisen packar vet jag att hoppa mellan flaken. Om du söker tröst om natten vet jag inget, frågar inget, tror mig veta men förstår aldrig vidden av att aldrig fått komma nära den man kände sig nära.

Tavlorna jag packar upp leder mig till andra kärlekar. Tid där dagar aldrig fanns och minnen ur livets lotteri. Och i allt detta var du alltid den.

Det är i de friska vattnen jag simmar hundra meter under ytan. Drar andan likt ett sjölejon utan röd boll. Klipper grenarna som växer sig för starka och motar stormarna inför hösten. Om du söker fyrens ljus på svart hav vet jag inget. Frågar inget. Tror mig känna, men håller gråten i bröstet.

De svartvita tavlorna pryder väggarna i silvertapet och endera dagen ska jag måla det röda i dem.