Mitt i den lugna solnedgången och den vinden som inte vill störa pågår det en storm i mig. För min kropp kommer ihåg dina händer på mig, och dig i mig med en sån beslutsamhet att nå något som aldrig kan förklaras.

Naglarna har gått av nu. Dom nya kritvita akrylnaglarna som kliade din underarm så att hela du ryste av välbehag. Dom som fick dig att tappa kontrollen totalt och fick dig att kyssa mig snabbt, intensivt nästan aggresivt och inte alls särskilt mysigt alls. 

Vi, oss, du, jag får mig att tappa balansen i en mikrosekund och aldrig mer. 
Men den räcker för att jag ska vilja ha lite mer. 
En sista gång.
Liksom